Här är mitt synopsis till en alternativ dramatisering av berättelsen om Kurt Haijby. Ingen kung, inga restaurangmiljöer. Allt försiggår i ett slutet rum, som förändras med belysningar och projektioner. Drivkraften i dramaturgin är istället att olika slags förhörssituationer framkallar motsägelsefulla minnen i stunden, som sen vävs ihop till hans berättelse. Man ska se på honom att han hela tiden spelar ut olika kort och håller noga koll på vad som tar skruv. Men tyngdpunkten ligger på nederlagen, förödmjukelserna. Patrik Kaijson går igen och andra texter kan framföras som marionetteater. Robert Fux som Herbert Tingsten är en stor inspiration, liksom Beckett och Kafka. Men en undertext är att huvudpersonens psyke liknar en envåldshärskares. Han är liksom en Hitler fastän nere i dyn.