Nancy Fraser är bland dom främsta att länka samman socialismen med dimensionerna kön och etnicitet. Hon borde vara mer i ropet. I senaste New Left Review (86 2014) finns en mycket tankeväckande samhällsfilosofisk essä, ”Hidden Abodes”. Hon utgår ifrån och accepterar Marx beskrivning av hur värde uppstår i ett kapitalistiskt system. Men sen gör hon en utzoomning för att se varifrån värdena kommer, förutom från exploateringen av dom arbetande: Från exploatering av det reproduktiva (kvinno)arbetet. Från rovjakt på naturresurserna. Och från staten, som garanterar att marknaden fungerar.

Men sen kommer den tunga dekonstruktiva poängen. Fraser visar att det är centralt för kapitalismen att göra denna uppdelning mellan det ekonomiska och det övriga (kvinnor, naturen, det politiska). I våra sinnen och i samhällets institutioner. Hon hävdar att kampen handlar om var gränserna ska dras, olika i varje land och tidsskede, mellan ekonomin och resten.

Förebilden är hur Marx raserade den klassiska nationalekonomin genom att dra in den konkreta produktionen i beskrivningen. Fraser fyller på med kön, miljö och politik som lika grundläggande men undanskymda förutsättningar och ger därför en stor hjälp åt övningen att sluta tänka bara i ekonomiska termer och därmed kunna länka samman motstånden mot alla olika slags exploatering. Och bättre undersöka hur dom samspelar.

Privatiseringarna av välfärden, för att bara ta ett exempel, skulle i den här samhällsbeskrivningen handla om hur det reproduktiva arbetet till stor del har garanterats av staten men nu säljs ut till att bli en kortsiktig spekulationsvara, till förfång för resultatet och för hela samhället.