Den som får tag på min kod är jag tills jag lyckats bevisa motsatsen och kan spärra kontot. Vad hette din första hund? Det skulle vara fullt möjligt att vara död och fortsätta medverka på Facebook, uppbära stipendier och pension, köpa resor och låta andra genomföra dom. Men då får dessa andra frystorka kroppen nånstans.

Kanske är detta bara en parentes i historien, kanske kommer ansiktsigenkänningen att ta över helt och hållet, liksom irisscanningen. Men jag kan inte tänka mig att koderna och lösenorden försvinner, snarare att identitetsdelandet utvecklas. Redan nu parasiterar ju många på samma månatliga inbetalning till Spotify eller Storytel. Men kan dock inte lyssna samtidigt.

”För säkerhets skull tog jag med mig huvudet”, som en berömd göteborgare sa i hattaffären när han tillfrågades om hattnummer.

Min identitet är alltså förytterlig tills jag gör anspråk på den. Samtidigt som ett annat slags identitet bevakas som en skatt och försvaras med näbbar och klor: den som har med grupptillhörighet att göra.

Skrev han på den anonyma bloggen.

Eller kanske var det nån annan.