Frontispiser

När jag förberedde Kritikmaskinen i samråd med Harald 2007 (den kom ut 2010), laborerade jag med avdelningar inledda av korta inskriptioner. Sen övergav vi det upplägget: Harald fixade en intuitiv ordning – och frontispiserna blev liggande. Tills nu:

Porträtt

Länge drog jag fel konsekvenser av Gadamers fråga ”Vem är jag och vem är du?” och andra dialogiska vishetsläror. Att det handlade om att träda tillbaka till förmån för den andre. Att det handlade om att själv framträda, ja uppträda. Numera förstår jag bättre att den skrivandes enda riktiga förflyttning är att stå fast.

Poetik

Överdriften är nödvändig för att rätt förstå. Sen kan uttrycket minskas ner i efterhand. Det gäller skådespelarkonst men det gäller också tankearbete.

Vart tar uttrycket vägen? In i gestiken, in i syntaxen. Till sist är det nästan borta. Men bara nästan. Eller rättare sagt: det är detta ”nästan”.

Översättning

är ett hantverk som bygger på jämförelse. Egentligen borde alla böcker vara tvåspråkiga. Så att man kan gå tillbaka. Så att man kan m ä t a.