Samlingsutställningen Valåret 2014 på Studio 44 (läs mer här!) inrymmer tydliga, öppna projekt av stor mångfald som får en att reflektera över sånt som deltagande och representation. En stärkande avkoppling från kundtilltalet i den officiella valrörelsen. Jag vet inte vad Anna Stina Erlandsson har avsett, men hennes självporträtt i rinnande choklad känns som bördan av ett tjockt lager falskt medvetande…

Men Makode Lindes skoskulptur drabbar med en helt annan kraft. Han har beställt en kopia av ett par sneakers från afrikanska hantverkare, med traditionella mönster på, människofigurer i olika typer av kommunikation eller konfrontation. Dojorna skulle vara helläckra, om inte. Om inte världsordningen stack upp ur dom.

Det skulle ha varit ett Patti Smith-block i Kritikmaskinen, men det fick inte plats. En lång essä från Divans USA-nummer 1995 och några senare anteckningar. Jag tänker fortsätta kommentera, men det här är så gammalt att det inte går att bygga vidare på. Dessutom är jag inte överens med mig själv om många grejer.

Här är en länk till sidan.