…är den förödande på sikt. Internauten blir smått dement: Det där har jag hört nånting om, men var? Förmodligen krävs dialog för att nånting ska fästa i minnet. Att berätta vidare för nån, eller åtm förbereda sig för det. Att blogga var förr en lösning, men vem skulle läsa idag. Bäst fånga upp en liten mängd grejer och sen ägna sig åt dom, kanske i takten en om dan, en i veckan… Själv återformulera vad som är bra, kanske associera, kommentera. Mest för det egna minnets skull, och varför inte i ett bloggformat trots allt. Och för att hejda världens fragmentering. Det behöver ju inte vara aktuella nätfynd, det kan vara grejer ur gamla böcker också, låtar man kommer att tänka på och som sen finns på YouTube.