Hamnar bredvid esperantisterna på Littfest.  Trevligt. Pappa och faster Berta var esperantister under den hoppfulla mellankrigstiden.

Jag kan inte dela andra språkvetares nedlåtenhet. Det finns en kraft i renodlingen av  grammatiken. Lånar en lärobok i demokrati och läser, det är ett perfekt ämne för esperanto med alla regler och distinktioner.

Drömmen om att allt ska kunna göras jämförbart.

Samtidigt som det förstås är oregelbundenheterna och motsägelserna som skapar liv och konkretion. I onsdags blev vi tvungna att ta reda på varför det heter styvmor. Det har ingenting med styvhet att göra, utan handlar om att bli över: samma ord som tygstuv.

I Hellquist får man veta att äldre indoeuropeiska språk saknar ord för ”styvfar” eftersom änkor aldrig gifte om sig.

Språket – både livsmateria och abstraktion.