Vitheten runt en svart sarkofagscen, som en gång under föreställningen ställs på högkant och blir tortyrkammare. Det vita ljuset, ibland bländande mot publiken. Dom vitklädda kropparna, deras vita stripiga åttitalshår, dansstegen.

Men hela tiden, inifrån grottan bakom scen, supermusikanterna Tonbruket gör perfekta versioner av Joy Divisions låtar. Bandet som upphörde när sångaren Ian Curtis tog livet av sig 1980 men som lever kvar på en nästan odödlig våglängd.

Sally Palmquist Procopé (som nästa år tillträder som chef på Orionteatern) har förfärdigat ett utdraget performance där fem skådespelare gestaltar och sjunger åtta Joy Division-låtar, kroppstajt översatta av Sara Stridsberg. Föreställningen heter Kärleken kommer att skilja oss åt och visas på Dramatens Lejonkulan.

Det handlar om ensamhet icketillhörighet och rivalitet på ett smärtsamt olyckligt sätt, allt känns som sent på natten på en svartklubb och världen på väg att gå sönder.

Vilsenheten och basgångarna sätter sig i musklerna fortfarande flera dar efteråt. En förnämlig resa i tid och ålderstrappan. Och upplevelsen restaurerar dessutom originalmusiken, en kommer hem och urskiljer den bättre. Och vill genast se om Anton Corbijns hopplöst förälskade film Control.