Mark C Taylor höll en fascinerande forskarsjälvbiografisk föreläsning på Teologiska Högskolan i Bromma förra veckan. En av dom grejer som fastnade särskilt var hur han kopplade ihop teologi och finansialisering. Guds död och avskaffandet av guldmyntfoten under Nixon. Allting blir sen bara ett flöde.

Det enda felet med framställningen var att Taylor var så pessimistisk om framtiden. Gav intryck av att helst vilja fly till sin hobby att göra enorma metallskulpturer av berömda filosofers handskrivna versaler. Samtidigt som han bekände sig till en Hegeltolkning som sammanfattades i slagordet BEING IS RELATIONAL.

En ville invända: Men det pågår ju en massa relationella grejer överallt som gör livet värt att leva. Såna här seminarier till exempel.

Efteråt gick mina tankar till en jättelång artikel i London Review of Books, om pengar, av John Lanchester.

Han ger en bred historik, men poängen är att nya former av transaktioner håller på att göra bankerna överflödiga. Poängen med bitcoins är att en kan identifiera sig och göra säkra pengatransaktioner som dokumenteras för alltid. Halva Kenyas BNP går numera från mobiltelefon till mobiltelefon.

Det uppstår nya former för tillit. Och även för bedrägerier; det vet vi här i hemmet.

Den här grundläggande relationen att jag köper nånting av dig, ett par nötta Balenciagasneakers, och alla blir glada. Eller jag tar lite av mitt överflöd och köper nån annan lite frihet. Det kanske inte behöver ske inom ramen för kapitalismen. Det kanske har en teologisk dimension som ginge att förstärka.