23 juni 2014
Ord som slutar på -ism fördunklar tänkandet. Därför att dom är inte jämförbara.

Fascism är principen om individens underordning till staten/nationen/idén.

Rasism är samlingsnamnet på ett helt spektrum av strategier för nedvärdering av folkgrupper.

Fascismen är stadig och långvarig; rasismen är flyktig och kan vara allt från spontan till institutionaliserad och statsbärande.

Dom två ismerna måste ses i sin olikhet för att samspelet mellan dom ska kunna kartläggas. Och för att vi ska kunna jämföra dom med andra ismer. Som i sin tur är helt annorlunda uppbyggda.

24 juni 2014

Termen ”främlingsfientlighet” banaliserar vådligt mycket och innebär ett slags medgivande att rasismen bygger på enskilda mänskors nycker – som man då inte kan ta ifrån dom utan att bli diktator. Men den kommer från ett annat håll än inifrån.

25 juni 2014

Rasismens objekt är godtyckligt och kan förändras. Den som säger att hen hatar judar, muslimer, bögar … formulerar bara sin egen relativa otillfredsställelse. Hat är det inte alls fråga om.

26 juni 2014

Egentligen är den hatlösa rasismen värre. Den som sorterar bort automatiskt, och därmed skiktar arbetsmarknaden, bostadsgeografin, representationen. Den subjektslösa rasismen. Men den hänger ihop med glåporden, med våldet, med hatpropagandan förklädd till politik. Allting hänger ihop. I en kontinuerlig, separerande rörelse.

29 juni 2014

Nazismen kommer från ett annat håll. Det är ett gruppbeteende. Som likväl kan få stor inverkan på hela det politiska spektrumet. Våldslöftet ruckar kompasserna. Att ge dom status av ideologi eller parti ger dom en närvaro, som kanske rekryterar, men framför allt skapar meningslöshet, icketänkande; den riktiga politiken försämras, blir mindre konstruktiv.

30 juni 2014

Extremism försiggår alltid i galna smågrupper, men bilden av deras samfällighet kan få politiskt inflytande och t o m bli statsbärande. Och ingen vet vilken omfattning sponsringen och det internationella nätverkandet har.

(forts.)