Athena Farrokhzads redan klassiska Sommarprogram den 21 juli var en politisk fyrbåk. Men det innebar också retorikens återkomst, sen länge saknad.

Därför att hon är poet kan hon göra politiska analyser utan omsvep.

Därför att hon har en personlig etisk grundval kan hon använda sig av den klassiska retorikens stilmedel på ett sätt som skulle blamera varje partsinlaga eller valtal. Till exempel anaforerna. Upprepningar med samma början (”rasism är …”) växer till en katalog som blir till ett stormande, kokande hav.