Just efter att jag i ett samtal spontant lyft fram särtryckens förträfflighet – dom extraexemplar som man kunde få på boktryckeriernas tid om man medverkade i en tidskrift eller en antologi, och som alltså bara bestod av ens eget bidrag – råkar jag läsa senaste Biblis, kvartalstidskrift för bokvänner.

Där skriver idéhistoriaprofessorn Gunnar Broberg med många exempel om hur systemet med särtrycken fungerade, som socialt kapital. En utmärkt artikel, liksom flera andra i numret (68, vintern 2014/15), inte minst Jonas Ellerströms intervju med Claes Bäckström om dennes tidiga bokomslag.

Broberg ser särtrycken som en del av det förflutna; men mitt hugskott var redan att återuppliva bruket: det är just enstaka artiklar som behöver cirkulera och nå fram till rätt mottagare nu och i framtiden.

Problemet är A4-formatet.

Inget kan bli kul i A4 eller andra liknande proportioner. Framför allt inte på vitt kopieringspapper.

Jag skickar dig en PDF, du skriver ut den, den blir liggande i en hög.

Ett annat format och ett roligare papper skulle ha givit artikeln ett helt annat öde.

Det går till och med att tänka sig att skriva för ett format och bifoga anvisningar för material och skärning, och inte ens ha en tidskrift eller en antologi.

Direktcirkulation.