Smaken umami är speciell eftersom den inte går att lokalisera fysiologiskt (var den äger rum) och även är hopplös att beskriva – litegrann som ”färgen som inte finns” hos Ingela Norlin. Det finns ett utmärkt kapitel om den i Jonah Lehrers bok om sinnena, hjärnan och litteraturen Proust Was a Neuroscientist.

Och just på grund av det här undflyende blir umami vagt symboliskt, kanske lite som nyromantikens blå blomma. (Eller den litterära etc strävan blir umamisk.)

Därför är det lite chockartat att finna att Unilever säljer den på burk i kiloförpackningar. En känsla som påminner om att läsa recept för hur en skriver en bestseller.