Längst in

När jag läser om gamla egna texter kan jag urskilja årsringarna. En hård mörk kärna, i början och i metaforiken, som är själva idén, eller den bild jag gjorde mig av idén, idéer är ju oformliga. Sen en massa slumpvisa tillväxter och skott, informerade av vad som dök upp längs vägen just då. Men ändå relaterade till kärnan, delar av samma omlopp.

Däremot är det svårare att få syn på kärnan i andras texter. En som kunde det var Maurice Blanchot. Han släpper in läsaren i andra författares mörkrum.