När Marilynne Robinson var på Kulturhuset i Stockholm och samtalade med Pär Svensson fick hon uppdraget att kort sammanfatta sin Shakespeareforskning också. Hon sa att grundberättelsen hos Shakespeare är att den ordinarie kungen är borta så att onda makter tar över.

Av nån anledning fastnade dom där orden i skallen på mig. Jag kom ihåg en kurs jag läste för Erik Johannesson utifrån Tillyards The Elizabethan World Picture, och det dök till och med upp ett citat: Take but degree away, untune that string: and hark! what discord follows.

Och det där var alltså över tretti år sen.

Associationerna går inte bara till senmedeltid och renässans, utan till Poulantzas fascismforskning. Han hävdar att det är öppet för dom onda krafterna i samhället när politiken har gått i stå, så som många (Chantal Mouffe, Lodenius&Wingborg) hävdar är fallet med höger och vänsterskalan. Samma sak där. En försvunnen kung, eller i det här fallet ideologi. Gnissel och våld i samhället.

Samtidigt skriver jag på en modern version av Robin Hood, där det ligger precis likadant till. Förmodligen har myten tagit färg av Shakespeare. I ett samhälleligt dödläge vaknar monstren. Och måste bekämpas med list.