Jag tittar på bilder av celldelning i ett praktverk. Mitosis är det grekiska ordet. DNA – information kodad som kombinationer av fyra olika proteiner A C G och T – delar på sig, replikerar sig och det uppstår en en ny cell som motsvarar kroppens behov just då.

Forskningen har kartlagt dom olika stadierna, och man kan inte annat än beundra cellens hantverk och noggrannhet, bland annat den kontrollinstans som var årets Nobelprisupptäckt i kemi.

Sen slog det mig att den här replikeringen kan användas som metafor för översättning.

Cellen vill dela på sig och skapa en variant av sig själv som inte är en kopia utan nånting som behövs i sammanhanget. Och det är där översättaren kommer in.

Särskilt tänker jag på Jonas Rasmussens fantastiska arbete med en långdikt av Morten Søndergaard som bygger på en analys av just hans egna DNA-sekvenser. Kombinationerna av ACGT är en beståndsdel av dikten. En annan stämma är dom oläsbara skräptecknen. Men så finns det en stor mängd oerhört vackra språkfragment insprängda i teckenmassan, och dom har Rasmussen replikerat så väldigt lyhört på: ”tvärsäkert flyter vi oimponerade genom varandra med en muskels darrning”.

Det är inte surrealism utan en språklig process i nära jamsession med naturens processer. Samtidigt som repliken på svenska måste göras utifrån svenska förutsättningar och erfarenheter. Rasmussen är en mycket duktig översättare, och här har han väl förvaltat sin frihet under mitosis.

Boken Genernas drömda rot (ett anagram på Morten Søndergaard) innehåller även ett resonerande efterord, som jag hoppas kunna återvända till.