Kulturpolitik innebär omfördelning av livschanser. Mötet med konst och bildning ger individen större möjligheter att själv förstå, definiera och ta kontroll över sitt eget liv, ändra sin plats i världen och sin roll i samspelet med andra. Kulturen har även en roll som samhällsbyggare, genom att etablera och vidmakthålla kollektiva värderingar och ständigt sätta dem under kritik.

Därför riktar högerkrafterna och marknadsliberalerna en offensiv just mot kulturpolitiken, eftersom själva deras grundidé är att vara emot omfördelning, empowerment och kritiskt tänkande.

Och desto viktigare är det att politiken lyfter fram dessa emancipatoriska värden just i en tid när de hotas, av dessa attacker och av tendensen att uppfatta konst och tänkande som ett konsumtionsval bland andra.

Kulturen stärker medborgarnas medborgerlighet, inklusive förmågan att tänka kritiskt tillsammans om dom grundläggande villkoren. Därför måste den nå så många som möjligt.