Skönlitteraturen består av språk. Ordet går runt, perspektivet växlar, ofta har själva uttryckssätten huvudrollen. Att översätta är därför att orkestrera. Tempon, rytmer, styrka. Visshet och osäkerhet och fabulering (när själva språket far iväg av sig självt och röjer hemlig ångest). Varje mening måste tillfrågas: Vem säger detta? Talar hen sanning? Vet hen vad hen pratar om? Vad finns det för kringassociationer? Vilka ord uttalas med ett maliciöst tonfall?