Historikern Paul Veyne skriver så intelligent och kan så mycket att en själv blir smartare med omedelbar verkan av att läsa honom. Tidigare finns häftet Kände grekerna till demokratin+Olympia i antiken (Symposion 1991, översättning Simon Winter respektive Lars Eberhard Nyman).

Nu ger Daidalos ut den mycket spännande boken När världen blev kristen 312–394. Den handlar om kejsar Konstantin, vars omvändelse till kristendomen är en sån händelse som förändrade historien.

Alla fakta läggs fram på ett informativt och behagfullt vis. I synnerhet får vi reda på vilka ramar en romersk kejsare hade för vad han kunde ta sig före. Att med djup personlig övertygelse byta tro och börja uppföra kyrkor var ingen stor grej; det fanns ett stort utrymme för nycker. Att förbjuda blodsoffer var tuffare, men accepterades. Däremot hade Konstantin ingen makt över vad och vem medborgarna tillbad. Han och kristendomen var bara en del av en allmän pluralism, där religionen dessutom hade så många olika funktioner att det (precis som idag) är svårt att prata om ”religion” i allmänhet.

Men ju mer en läser desto mer står det klart att Veyne har ett annat syfte med boken än att bara vara folkbildande. Han vill tona ner tanken på ideologiernas roll i historien, till förmån för ett institutionellt perspektiv, och även det personliga momentets inverkan. Att det är samhällena som förändras, inte människorna, förutom kanske några få utvalda.

Vilket i sig är en väldigt ideologiskt laddad ståndpunkt, på gränsen till antidemokratisk.

Den stora omvälvningen för Veyne är att en religion blev statsbärande, inte vad som hände i människornas själar, eller för den del händer.

Så vad han underförstått underkänner är tanken att kristendomen, eller för den delen marxismen, har haft nåt inflytande på samhällsutvecklingen.

Fan tro’t.

Det är ett uppifrånperspektiv på ideologierna, att de går top–down. Men det konkurrerande perspektivet är att ideologierna uppstår ur ojämlik fördelning av makt och resurser, och således även har en nedifrånaspekt, som kan ta formen av ett kullkastande.

Och där har ideologierna, inklusive religionerna direkt inflytande på hur enskilda personer uppfattar sina villkor, och kanske till och med skrider till kollektiv handling.