På landet upptäcker jag att tidningskonsumtionen har ersatts av lästid. Vi har ingen prenumeration längre men köper då och då en dagstidning i stan. Den konkurrerar med andra mediemöjligheter på gott och på ont. Kan bli åsidosatt eller väldigt väl läst, beroende på omständigheterna.

Vad som gått förlorat är förstås flödet. Den kontinuerliga briefingen om vad som hänt och varför. Istället finns tendensen att den som råkat sätta sig in mer i ett ämne berättar för dom andra, och att det blir intressant, minst lika intressant som att läsa en politisk kommentator.

Men det är också en bubbla som spruckit, inte olik Googles beramade personliga bubbla. En dagstidning invaggar en i förståelse. Men livet är obegripligt, och politiken.

Lästid – ”nu ska jag sätta mig in i det här, läsa en bra artikel, kanske kolla lite källor och bakgrund”; ”nu är det dags att repetera Karl Vennbergs tidiga diktsamlingar som står här i Sixtens hyllor”.

Lästiden är ett nu, den händer här.