Bortom originalet

Landskrona fotofestival är mycket inspirerande. Men först bara en alldeles särskild grj.

I den stora turkiska utställningen, dominerad av giganten Ara Güler, är det en stor avdelning med Lütfi Özköks författarporträtt. Och dom visas jämte kontaktkopiorna. Så att en både kan jämföra med bilder från samma tagning, ofta helt olika i stämningen, och kolla vad som hänt i mörkrummet. Kraftiga beskärningar, reducering av bakgrunderna till geometieka mönster och motsvarande accentuering av kontraster i ansiktet.

Kort sagt porträttet som en balansakt mellan ansiktet, dess infattning i grått och vitt, och så det där specifikt özkökska, att författaren verkar befinna sig hos den hen riktar sig till när hen skriver, med en blandning av jämlikt tilltal och nödvändig förställning. En hypokritisk kommunikation, dikterad av den omständighet att vissa är diktare. Och framtagen genom omsorgsfull reduktion till öppenhet. Här Pasolini, de allra sista fotona i hans liv:

image