Ingen författare nu har starkare inverkan på litteraturen just nu än Anne Carson, den spränglärda kanadensiskan som spränger alla litterära former. Dom två titlar som finns på svenska (i översättning av Mara Lee), Röd självbiografi och Makens skönhet, dyker upp lite varstans, ofta citerade. En av dom allra senaste är ett litet häfte som handlar om översättning, fast egentligen om litteraturen som förvaltare av katastrofen, interfolierat med kvasiantropologiska anteckningar om en folkspillra, kykladerna, och med illustrationer av en siciliansk konstnär, Lanfranco Quadrio.

Alltsammans är lika fundamentalt galet som klokt. Och det är omöjligt att inte drabbas. Att läsa Carson är som att få en röd boll i huvet.