Antirasistisk mindfulness

Sociala medier sprider berättelser och länkar om folk som har ingripit på offentlig plats mot rasism, mobbing och hotfullhet. Läsningen väcker empatin, och tror jag ökar även vaksamheten och beredskapen när det dyker upp en situation. En kan kalla det ”antirasistisk mindfulness”. Kollektiva transporter skapar introversion. Om det finns en beredskap på att dåliga grejer kan uppstå riktas uppmärksamheten utåt, vilket är bra i sig. Jag kan försjunka i enorma tankekedjor, och nästan alltid till ingen nytta (det är mest ett försvar). Att iaktta runt omkring ger mycket bättre resultat också för dom inre processerna. Tråkigt om anledningen är att det finns verbala våldsverkare, men det handlar om en beredskap och inte om generell misstänksamhet. En beredskap som också styr in funderingarna på vad som är viktigt. Förmodligen också en förbipasserande löpsedel tolkas annorlunda i ljuset av sån vaksamhet.

När nu det börjar en EU-omspännande polisjakt på papperslösa i morgon den 13 oktober, kommer det också att påverka uppmärksamheten. Jag minns hur det var under REVA, en blev medparanoid och såg civilsnutar överallt. I ett annat blogginlägg ska jag återkomma till ny polisforskning.