Det var ett lotteri att välja skivor från Mississippi Records, hemmahörande i Portland, Oregon, när bolaget och några av deras artister igår besökte Rönnells antikvariat under sin Europaturné i en van med stora vita blommor på. Visserligen ett lotteri med vinst varje gång, eftersom allt dom gör är intressant; men det går inte att utläsa av dom sublimt fula skivomslagen vad det är för slags musik; däremot medföljer ibland fotokopierade förklaringar i A4-format. Att det handlar om vinyl behöver inte sägas, även om många titlar även finns som CD.

Skivbolagsdirektören berättade om hur han efter en misslyckad skolgång och diversearbete beslöt sig för att ägna sig åt det enda han var intresserad av: att ge ut gammal och ny musik på skiva. Succén kom helt oväntat; de mest konstiga utgivningar kunde sälja i tusentals ex. Lika plötsligt kom en nedgång 2009, i den ekonomiska krisen och därför att musikbranschen förändrades.

Musikbranschen – som var huvudämnet för Eric Isacssons långa föreläsning om det inspelade ljudets historia, med början i astrofysiken och slutet i nittiotalets glamour och personfixering, med helt underbara foton, ljudillustrationer och filmklipp, särskilt från de gyllene åren (enligt Isacsson) 1955-1963.

Särskilt intressant var hans konspirationsteori om vad som hände just därefter, när upproret kommersialiserades. Faktum är att Isacssons analys är nästan identisk med Boltanski&Chiappello när dom beskriver hur det kollektiva individualiserades och därmed lade grunden för nyliberalismen (i boken Le nouvel ésprit du capitalisme). Och på liknande sätt har hans känsla för kulturindustrins sluga metamorfoser genom kapitalismens kriser klart släktskap med Adorno.

Jag vet inte hur lärd Isacsson är, han kanske bara spelar begåvad slacker. Hur som helst lärde jag mig enormt mycket av hans presentation, liksom av uppträdandena. För det motstånd Mississippi Records ägnar sig åt är ju att göra den riktiga musiken tillgänglig, att registrera och ge ut den innan den blivit en vara. Rent bruksvärde utstrålade till exempel från Lori Goldstons kompositioner för solocello. Musiken som en urkraft som går rakt in i blodet.