Det kändes mycket meningsfullt att demonstrera utanför Riksdagshuset mot den stora nedskärningen av kulturtidskriftsstödet. Det fanns en skärmaskin, och många redaktörer visade vad som blir kvar genom att skära bort 79 %. Tyvärr blir det ju noll kvar för dom allra flesta, eftersom utgivningen omöjliggörs.

Många viktiga saker sas också. Jag fastnade för Birgitta Wallins påpekande att kulturtidskrifterna tillverkar unik kunskap, som inte begränsas till dom tryckta sidorna, även om dessa är förutsättningen.

Ett ambitiöst tidskriftsnummer gör nya sammankopplingar, ger upphov till nya tankar som sen både fortsätter och bevaras till framtiden. Nånting har förändrats. Och det märks inte i själva konsumtionsögonblicket.

Tänkandet tar nämligen mycket lång tid på sig att bli aktuellt.