… mellan att ”se ljuset” i metaforisk bemärkelse och att som målare eller fotograf eller varför inte poet se ljuset, djuriskt uppfatta hur det faller eller ligger, så till den grad att föremålen och personerna blir sekundära, åtminstone i tagningsögonblicket. Som vanligt i såna här fall finns det också en särskillning i var betoningen hamnar: på verbet eller på objektet. Den metaforiska användningen handlar väl egentligen om att gå från förvirring till ordning och riktning; även om det finns mystiker som vittnar om upplevelser av starkt ljus, så är ”se ljuset” ett tämligen vardagligt uttryckssätt, inte sällan med en tydlig ironisk touche. Och hur mycket andligare är inte tillståndet när ögat momentant eller efter långdragen övning bryter dom gängse handlingsmönstren, släpper in ljuset oförmedlat som ljus och samtidigt på ett sätt som egentligen kommer fram först efteråt upplåter världen: fotografierna, målningarna efterhandsprodukter av ett mer eller mindre omedvetet, blint skådande.