Moa Matthis bad mig försöka rekonstruera min slutreplik i det vindlande, improviserade samtal vi hade på Söderbokhandeln i torsdags. Här är ett försök:

Djupast sett är H.D:s Tribute to Freud en övning i antideterminism. Hon befrias från föreställningen att det är myterna som styr den mänskliga tillvaron och kan gå vidare till större stordåd. Han å sin sida söker en lärjunge för att motverka en allmän missförståelse av psykoanalysen: att det skulle handla om att individerna styrs av drifterna och begären; när beskedet tvärtom är att människorna kan bli fria att själva forma sina liv. Kom ihåg att Freud under sin metapsykologiska period noga framhöll drifternas aldrig självklara kunskapsteoretiska status. ”Vår mytologi” kallade han dom.