En av mina favoritbokhandlar är hotad, därför att den är belägen på alldeles för dyr adress. Sturegallerians hyror är dimensionerade för annan verksamhet än att kränga böcker, samtidigt som konkurrensen från nätbokhandlarna får till följd dels att det inte går att ta ut så höga priser som skulle behövas, dels att butiken har förvandlats till ett showroom, där kunderna inte handlar, men hittar och beskådar böcker som de sen går hem och beställer. Skyltarna i lokalen som undanber sig fotografering och mobiltelefonanvändning handlar delvis om det – om oskicket att fysiskt befinna sig inne på Hedengrens men samtidigt handla på nätet.

I princip är det i dagsläget omöjligt att driva en kvalificerad bokhandel i ett land med fri prissättning på böcker, så som vi har i Sverige; än mindre på en plats som är till för detaljförsäljning med mycket högre avans per försåld vara och en mycket snabbare lageromsättning. Endast de nischade, tämligen avsides boklådorna har en chans att kunna hanka sig fram.

Det här läget måste upp på bordet, så att det står klart att det måste till ett kundansvar om vi ska kunna påträffa böcker i fysisk form. Ett slags ekologisk medvetenhet. Dagens kapitalistiska system bygger på en långt driven optimering som ödelägger levnadsbetingelserna för arter med långsammare omsättning. Därför måste vi som kunder hjälpa till efter förmåga: se ett bokköp i butik inte bara som en investering utan även som en investering utan även som ett sätt att bevara böckernas naturliga habitat och därmed hela litteraturens mångfald. Varje transaktion rymmer således en marginal för aktivt stödköp; därmed inte sagt att den som handlar till lägsta pris bör känna sig skuldbelagd eller skamsen: det räcker om vi handlar över disk ibland för att läget ska ljusna betydligt.

Men den här konsumtionsetiken måste få en generell form för att inte bara överlåtas till den enskildes val. Det borde gå att göra kollektivet av bokläsare till ett sällskap med gemensamma intressen, ett subjekt.

Gemenskapen skulle kunna ta formen av regelbundna framträdanden i bokhandelsmiljö som även läggs ut på webben: besök av författare, översättare, kritiker, forskare och vanliga bokläsare: framträdanden som är intressanta i sig men som också samlas till ett gemensamt statement om läsandets och publicerandets villkor i Sverige av idag. Dessa insatser måste vara oavlönade men ska heller inte kräva några märkvärdiga förberedelser, vilket underlättas av att ramen är given och återkommande: nånting som också ger utrymme för improvisationer. (Man kan tänka på de här framträdandena som en form av publicering, ett slags kulturjournalistik i en tid när kritiken går kräftgång i tryckta medier.)

Naturligtvis gäller resonemanget inte bara Hedengrens akuta läge; det avser alla kvalificerade bokhandlar och antikvariat, varav Rönnells och Söderbokhandeln, bägge i Stockholm, redan har blivit kulturella mötesplatser med stor rutin. Verksamheten skulle förstås också ha kopplingar till folkbildning och folkbibliotek. Kanske har vi här en folkrörelse i vardande.

Det ska erkännas att förslaget rymmer ett fackligt problem. I en tid när det blir allt svårare att försörja sig på skrivande är det magstarkt att tänka sig att proffs ska ställa upp gratis. Man får tänka sig att det skulle handlar om civila insatser, gjorda av privatpersoner, där belöningen utfaller på sikt: uppövandet av ett fungerande litterärt system som också kan ge ökad pengaomsättning.