Det märkliga med Yanis Varoufakis bok om världsekonomin, skriven långt innan han var påtänkt som grekisk finansminister, The Global Minotaur, är frånvaron av socialistiska eller socialdemokratiska idéer. Det stora problemet han ställer upp är att hitta politiska lösningar för vart bolagens vinster ska ta vägen. Tanken att återinvestera dom i välfärd och social utjämning verkar inte finnas på kartan.

Varoufakis analys är att det var det globala överskottet på kapital som drev fram den amerikanska lånebubblan på åttitalet, som slutade (?) med den stora kraschen år 2008. En virvel släpptes lös, bestående av fiktiva pengar “tryckta” av långivarna, inte av staterna, och dessa enorma penningmängder kunde ta hand om företagens överskott. Vilket han liknar vid Minotaurus på Kreta, monstret som levde på människokött och krävde regelbundna leveranser. Och i den liknelsen motsvaras labyrinten av alla nationalekonomiska teorier som rättfärdigar utsugningen och faktiskt har tagit över politiken.

Det är en oerhört intressant bok, som lär ut i detalj hur den stora bluffen gått till. Och lika besvikande är att Varoufakis kommer fram till att det som behövs är en politiskt reglerad världsvaluta som förnuftigt administrerar vinsterna, en General Surplus Recycling Mechanism, byggd på det förslag Keynes hade med sig till förhandlingarna i Bretton Woods på fyrtiotalet.

Minotaurus, men med förnuft. Så skulle en kunna karakterisera hans linje.

Därmed tar Varoufakis klassmässig ståndpunkt. Visst uttrycks medlidande med alla dom som i slutändan drabbats av svindlerier och nerskärningar. Men nåt alternativ erbjuds inte. Kanske har han gjort bedömningen att en omfördelning av den ekonomiska makten är en alldeles för utopisk möjlighet.

En förstår att han petades som förhandlare av dom grekiska skuldlånen. Uppenbarligen förstår han bäst av alla inblandade vad det egentligen handlar om: en bankledd omfördelning av medborgarnas egendomar och köpkraft från land till land och från klass till klass. Men jag kan av The Global Minotaur gissa mig till att han inte har musklerna att säga ifrån att det inte borde vara på det viset.

Hans insikter rymmer otroliga mängder bränsle för dom pågående och kommande folkliga protesterna. Men han har valt att inte vara dom folkliga protesternas representant, eller gjort bedömningen att det skulle vara en felsatsning.