Svartblankt, tjockvitt och djuprött och blekgult med ett virrvarr av sensommargrönska runtom. I det blanka fanns svaga ansatser till spektralfärger, såna som ögat bara nätt och jämt uppfattar, förmodligen inte med fokusseendet utan med dom mer perifera syncellerna.

Jag såg en skata palla hallon. Hon var slank och blank, förmodligen ung och hungrig, men framför allt orutinerad. Ställde sig nedanför den allra lägsta busken, tog sen ett vingligt flaxskutt för att komma åt med näbben. Det lyckades och kunde lika gärna ha misslyckats. Sen flög hon genast iväg över vallen bort mot skogen, kanske för att leverera sin fångst nån annanstans.

Över alltsammans sol och blå himmel.