Luc Boltanski, en av dom sociologer som bäst beskrivit samhällets förändring under dom senaste femti åren, gav förra året tillsammans med den yngre kollegan Arnaud Esquerre ut en broschyr på 75 sidor som analyserar hur det har gått till att extremhögern blivit en dominerande pol i samhällsdebatten: Vers l’extrême. Extension des domaines de la droite (Éditions Dehors). (Mot ytterligheten. Utvidgningen av högerns områden.)

I synnerhet vänder författarna sig till en fransk vänster som verkar ha tappat initiativet och till och med är på väg att ge efter.

Analysen av extremhögerns strategier är bestämd och skarp, Boltanski och Esquerre är på det klara med att målet är att vinna den administrativa makten och ta över nationalstaterna. Dom är även klarsynta beträffande samspelet mellan den våldsamma extremismen och den mer salongsfähiga högerpopulismen.

En av dom mest framgångsrika operationerna från extremhögerns sida har varit att skilja ut “det sanna folket” från muslimerna, snyltarna och bohemvänstern, för att på så vis både vinna nya anhängare och underminera motståndarnas utsägelseposition.

En annan viktig kraftkälla är den allmänna omsvängning som har gjort att diskussioner kring privatmoral överlag ersatt den politiska diskussionen.

Enligt Boltanski och Esquerre förlamas vänstern av sin egen nostalgi. För att kunna matcha extremhögern behövs en uppdaterad beskrivning av hur dom västerländska samhällena har förändrats i och med uppkomsten av helt nya klasser, och utifrån den analysen kunna leverera en alternativ bild, som tar för givet att alla är lika goda medborgare, som tar den existerande mångfalden till utgångspunkt för ett förnyat jämlikhetsarbete.

…det är nödvändigt att hänvisningen till folket verkligen gör reda för dess nuvarande sammansättning, dess mångfald av ursprung, levnadssätt och arbete, till priset av ett (säkerligen smärtsamt) uppgivande av tanken på ett folk som är absolut och evigt.

Men den primära uppgiften för dom intellektuella är att omgående ta tillbaka det vanställda språket. Boltanski och Esquerre beskriver hur många viktiga ord har ryckts upp med rötterna och blivit “flytande betydelser” som kan inrymma lite av varje och lämnar stort utrymme för antydningar och halvkvädna visor.

Boltanski och Esquerre vill återinföra ett klarhetsideal i demokratins tjänst:

… att med ord beskriva verkligheten sån den upplevs av personer för vilka talet och i synnerhet skriften inte är deras huvudsakliga yrke, och ofta inte heller en av de allra enklaste sysslorna.

Broschyren är en av dom mest uppfriskande böcker jag läst på länge, tack vare sitt brutala allvar. Den borde översättas. Även om läget i Sverige inte alls är lika hotfullt som i Frankrike eller Ungern, så finns det all anledning att ta in det latenta hotet om maktövertagande, att aktivt rensa den offentliga diskursen från oklarheter och “flytande betydelser”, och framför allt att etablera en uppdaterad samhällsanalys som inte bara riktar in sig på att tävla om medelklassväljarnas gunst.