Jag drömde att varuhuset – det som en gång sålde allt man behövde – hade förvandlats till en parfymbutik. Visserligen fanns fortfarande ett sortiment av durkslag och herrsockor längre in, men det var parfymen som dominerade. Likt en avgångshall på en flygplats, med olika deskar för olika märken och olika avgångar från varje desk till fjärran identitetsplaneter som dock ändå liknade varann bortsett från uppdelningen i män och kvinnor. Hej, vart vill du åka då, sa en av dom ändå ganska fåtaliga expediter som gick omkring och samtidigt sörvade alla deskarna. Det är en present till min son sa jag. Han fyller 17 och vill ha YSL L’Homme. Du kan inte vara lite mer specifik, sa hon och sprejade ett antal dofter på ett antal hålkort. Det finns väldigt många L’Homme. Lika många som det finns män, skojade jag. Jag förväntades lukta på hålkorten och titta på flaskan bakom. Min näsa kände ingen större skillnad, eftersom jag inte hade begreppsliggjort skillnaderna och eftersom signalerna från bilder, logotyper och flaskdesign var så starka, nästan bedövande. Hur, tänkte jag, kan jag skilja doften från bilden av doften? Finns det nån som lärt sig det? Kan filosofin visa flugan vägen ut ur parfymflaskan? Ni har ingen Wittgensteinparfym? Nej, tyvärr, den för inte vi. Det som inte kan köpas, därom måste man tiga? Ja, ha ha ha. Men durkslagen ser ut som dom alltid har gjort. Ja, det är retro. Nåväl, giv mig en vanlig L’Homme, propert inslagen. Det blir 495 kronor och jag lägger med ett doftprov från Armani. Giorgio eller Emporio? Ursäkta? Ja, dom är väl två bröder? Är ni Åhlénskund? Jamen jag står ju här, ser du inte det? Har ni medlemskort? Nej, jag betalar kontant. Vill ni BLI medlem? Nej, jag vill bara ut härifrån. Vill ni lägga på 10 kronor som går till Action Aid? Nej, jag tror jag hittar ut utan hjälp, hjärtligt tack. Tack för att du valde Åhléns. Tack för att du valde YSL. Tack för att du valde L’Homme. Tack för att du valde att välja. Varsågod nästa! Hej, och vart vill du åka då?