Konstverket i digitaliseringens tidsålder

Ingen kan förneka att stereotypier, till exempel kring ras, existerar, och att dom styr tänkande, reglerar samhällsordningar och faktiskt kan betyda liv och död. Vi mänskor funkar så, och måste därför noga se upp. Den snabba tanken ställas mot den långsamma.

StereotypbokenOrdet stereotypi infördes av den franske boktryckaren Firmin Didot på sjuttonhundratalet för att sälja in hans nya uppfinning: en kliché med ojämförlig precision, som även kunde användas för återutgivning av klassiska texter i originalsättning.

Sen blev ordet en metafor inom till exempel socialpsykologi och autismforskning. Tills det nu är en allmän term, lätt pejorativ, och med inte så mycket eftertanke i, alltid.

Ordet blev självt en kliché.

Om Jan Lööf skulle orka rita om dom förgripliga bitarna av vissa av sina bilderböcker, skulle en e-version kunna inrymma varianterna också. ”Det finns en äldre version av den här bilden, klicka här.” ”Klicka här om du vill diskutera varför den har ändrats.”

Världen har förändrats och det pågår en godartad diskussion av vad en människa är och vad hon har för rättigheter. Det finns ett etiskt korrelat till politik, totalitarism och rovkapitalism, som faktiskt har ganska stort inflytande (även om utvecklingen gått bakåt i många länder).

En version som redovisar varianter och ger kontext skulle i det sammanhanget vara mycket värdefull. Det skulle innebära ett slags kritik (i bemärkelsen urskiljningsarbete).

En edition i bokform måste välja en version. En digital edition kan ställa versionerna bredvid varann. Och på så vis exponera stereotypierna.

Kampen för mänsklighet och rättvisa fortgår och utvidgas – även om den inte är särskilt prioriterad inom politiken just nu. Och desto viktigare att lära sig känna igen stereotypierna som stereotypier. För att på så vis snabbt kunna spotta andra stereotypier, särskilt när dom ingår i nån politisk kampanj (”dom lata grekerna”). Och själv bli ännu bättre på att långsamma ner sina egna klichéer, rotationspressen som till och med lägger sig i perceptionen så att en kategoriserar innan en ens har sett.

Möjligheten till snabb jämförelse är helt enkelt en av datorskärmens stora fördelar.

PS: Fördelen med att tala om konkreta stereotypier och åberopa Firmin Didot är att det ideologiska blir konkretare då. Vi slipper psykologisera och prata om individers för-domar. Även om också det är en intressant term som har just med det här att göra. Men stereotypierna befinner sig på en plats utanför subjektet. Tryckeriet ligger nån annanstans.