Alla tolkningar är språkliga; att kalla en dans eller en målning för en tolkning är bara en tolkning. Därmed inte sagt att det inte finns språk som inte är tolkande.

Detta är kärnan i Benvenistes distinktion mellan semiologi och semantik. Språket är semiologiskt (bygger på tecken) men det kan användas tolkande, till skillnad från alla andra teckensystem: dessa behöver språket för att bli tolkande.

Här, 1968–69, löper hermeneutiken och språkvetenskapen samman. Och projektet får ingen vidare fortsättning.