Jag tog extralektioner i kemi därför att periodiska systemet var så vackert, liksom kolmolekylerna. Långt senare fastnade jag också för dependensgrammatiken, som beskriver satsstruktur i form av valenser. Läraren Harte var under en och en halv meter lång och en riktig tuffing som smakade av saltsyrelösningen istället för att göra mätningar. En dag tog han mig avsides och frågade vad jag hade tänkt bli. Jag trodde att jag skulle få beröm och mumlade vet inte. Clown! Jag tycker du ska bli clown! Du skojar ju alltid till det! Jag vet inte än om det var ett gott råd eller ett slags kritik. Det visste nog inte Harte heller, rådet var spontant, och på nåt sätt en respons på mitt intresse. Men finns det inte en likhet mellan humor och kontrollerade kemiska reaktioner? Nånting med timing – en tid som inte är kronometerns utan bygger sin egen logik. Och för all del själva livsloppet också. Kunskaper och färdigheter kan komma till nytta på helt oväntade vis. Minnen dyka upp. Skämtsamheter likt nobla viner fördjupas och förädlas.