Om Erlebnis och Erfahrung

Vad vi ser är en tolkning, ett ”jaha”, ofta förankrat i språket.

En bofink. En Schjerfbeck.

Den inre bokföraren blir nöjd.

Det finns två vägar ut ur det där.

Det ena är att bli berörd av att nånting inte stämmer. Framför allt i en tavla. Den behöver bearbetas. Med hjälp av annat i själen som inte heller stämmer.

Det andra är att stanna upp och gå in i materialet. Färgerna, formerna, klangerna.

Utan ord. Eller med orden bara som odugliga mätinstrument som förkastas.

Det tar tid. Den inre bokföraren blir sur och vill gå vidare till nästa bofink.

Hermeneutiken kallar, utifrån Hegel tror jag, det enkla registrerandet för Erlebnis, ”upplevelse”. Och uppstannandet för Erfahrung, ”erfarenhet”. Engelskan har samma ord för bägge, experience, vilket ger dom grava kognitiva problem.

Tanken är att erfarenheten förändrar nånting inom en. Också rent anatomiskt. Nervsystemet modifieras. Nästa upplevelse blir annorlunda. Och relationen till språket kompliceras. Den inre bokföraren får svagare inflytande.

Tydligast är det här om en äger ett konstverk. Det är sig aldrig likt.

Eller en älsklingsdikt.

Eller bofinken.